Annons
Annons

I den här rankingen av Hall of Fame-journalisten Kevin Allen tar vi en titt på de bästa, största och häftigaste bytesaffärerna i NHL under lönetakseran (från 2005 och framåt).
Av Kevin Allen

 

15. Varför trejda honom?

Till Buffalo Sabres:
Ryan O’Reilly, FW, och Jamie McGinn, LW

Till Colorado Avalanche:
Mikhail Grigorenko, C, Nikita Zadorov, D, och J.T. Compher, C, och ett andraval 2015 (senare trejdat till San Jose)

När:
26 juni 2015

Det var egentligen ingen i NHL-kretsar som förstod varför ledningen för Colorado Avalanche ansåg att de behövde trejda bort Ryan O’Reilly. Bara dagar före bytesaffären hade Avs general manager Joe Sakic pratat om hur han prioriterade att sajna O’Reilly till ett långtidskontrakt. Sedan hände trejden, och rykten om att det hade uppstått fnurr på tråden mellan Avs-ledningen och familjen O’Reilly fick nytt liv. Den officiella anledningen var att Avalanche inte hade tillräckligt med utrymme under lönetaket för att förlänga O’Reillys kontrakt. Men det hade troligen gått att lösa på något vis. Idag är O’Reilly en nyckelspelare för Buffalo Sabres, medan Avalanche inte har vunnit högsta vinsten med någon av de spelare man fick i utbyte.

 

14. Sharks får bättre bett

Till San Jose Sharks:
Brent Burns, D, och ett andraval 2012 (senare trejdat till Tampa Bay)

Till Minnesota Wild:
Charlie Coyle, C, Devin Setoguchi, RW, och ett förstaval 2011 (Zack Phillips, C)

När:
24 juni 2011

Om du såg någon sekund av senaste Stanley Cup-finalen vet du att San Jose Sharks vann den här trejden i och med att Brent Burns har blivit en av NHL:s mest dominanta backar. Den skäggige tungviktaren har en skrämmande närvaro på isen, ihop med att han kan skapa anfall med skridskoåkning, passningar och skott. Charlie Coyle kan vara på väg mot ett genombrott i år, men även om så blir fallet är det inte tillräckligt för att Wild ska kunna utropas som segrare i trejden. Den här affären är ytterligare en indikator på att Sharks GM Doug Wilson är en slug trejdare.

 

13. Chansningen som blev en jackpot

Till Toronto Maple Leafs:
Phil Kessel, RW

Till Boston Bruins:
Ett förstaval 2010 (Tyler Seguin, RW), ett förstaval 2011 (Dougie Hamilton, D), och ett andraval 2010 (Jared Knight, FW)

När:
19 september 2009

Toronto Maple Leafs general manager Brian Burke kritiserades hårt för den här trejden eftersom det första förstavalet han gav ifrån sig blev draftens andra 2010. Det gav Boston Bruins Tyler Seguin. Det andra förstavalet blev Dougie Hamilton. Båda spelarna har blivit toppspelare i NHL, även om de inte är kvar i Boston idag. Kessel spelade dock bra för Maple Leafs. Han gjorde minst 30 mål under fyra av fem säsonger i Toronto. Det är alltid en stor chansning att trejda bort en stjärna mot draftval. I det här fallet blev det jackpot för Boston – och inte så tokigt för Toronto heller.

 

12. Att byta till sig problem

Till Buffalo Sabres:
Evander Kane, LW, och Zach Bogosian, D

Till Winnipeg Jets:
Tyler Myers, D, Drew Stafford, RW, Joel Armia, RW, Brendan Lemieux, LW, och ett förstaval 2015 (Jack Roslovic, C)

När:
11 februari 2015

Den här jättetrejden påminner om affärerna som kunde hända i NHL på 1950-talet, då spelarkontrakt var mycket lättare att förflytta mellan klubbarna. Den omedelbara analysen löd att Winnipeg Jets GM Kevin Cheveldayoff vann trejden, och det har inte förändrats. Buffalo Sabres ansåg att Evander Kane var den bästa spelaren i trejden, men de har inte blivit nöjda med vare sig Kanes spel eller hans uppträdande. För tillfället försöker Sabres trejda bort Kane, efter alla svarta rubriker om hans skandaler. Sabres har varit betydligt nöjdare med Zack Bogosian, en försvarsinriktad back med lite glamour i spelet. Samtidigt har Tyler Myers blivit en stjärna i Winnipeg, och Jets har även lyckats behålla Drew Stafford. Joel Armia har tagit en NHL-tröja och Brendan Lemieux är ett spännande löfte. Knockoutseger för Jets?

 

11. Brians lyckodag

Till Philadelphia Flyers:
Luke Schenn, D

Till Toronto Maple Leafs:
James van Riemsdyk, LW

När:
23 juni 2012

Det här räknas som den bästa trejden som Brian Burke gjorde när han styrde i Toronto. Luke Schenn, en stor, fysisk back, har aldrig levt upp till förväntningarna som fanns när han draftades. En gång i tiden kallades han för den nye Adam Foote, men nu är han en anonym sjätteback i Arizona Coyotes organisation. Samtidigt har den skadedrabbade James van Riemsdyk, som fortfarande är kvar i Toronto, blivit en av NHL:s mest respekterade målskyttar.

 

10. En thriller till blockbuster

Till Pittsburgh Penguins:
Phil Kessel, RW, Tyler Biggs, FW, och Tim Erixon, D

Till Toronto Maple Leafs:
Kasperi Kapanen, RW, Scott Harrington, D, Nic Spaling, C, ett förstaval 2016 (senare trejdat till Anaheim), ett tredjeval 2016 (James Greenway, D) och 15 procent av Kessels lönetaksträff

När:
1 juli 2015

Phil Kessel hittade ett hem i Pittsburgh och var en nyckelspelare när Penguins blev mästare i somras. Han gjorde tio mål och 22 poäng på 24 slutspelsmatcher på vägen mot Stanley Cup och många ansåg att han skulle ha fått Conn Smythe Trophy som slutspelets mest värdefulla spelare. Hans fart och målkänsla passade perfekt in i nya coachen Mike Sullivans kvicka anfallssystem. Toronto Maple Leafs fick en hel del viktiga tillgångar för Kessel. De trejdade även vidare Pittsburghs förstaval till Anaheim Ducks för att få sin nuvarande förstamålvakt Frederik Andersen. Kasperi Kapanen, son till förre NHL-spelaren Sami Kapanen, räknas som ett bra löfte.

 

9. En katastrofal målvaktstrejd

Till Boston Bruins:
Tuukka Rask, G

Till Toronto Maple Leafs:
Andrew Raycroft, G

När:
25 juli 2006

Hur skulle Toronto Maple Leafs historia ha sett ut om de hade behållit Tuukka Rask? Det går verkligen att undra över eftersom Rask länge har tillhört målvaktstoppen i NHL, med en Vezina Trophy från 2014 och en Stanley Cup-ring från 2011 (som backup) som bevis för det. Vid tiden för trejden var Rask bara en talang bland många andra, och Maple Leafs sökte efter en veteran att ställa mellan stolparna. Lagledningen kände också att Justin Pogge, då en 20-årig stortalang, hade en ljusare framtid än Rask. Andrew Raycroft vann faktiskt 37 matcher under sin första säsong i Toronto, men lämnade staden 2008.

 

8. En målvaktstrejd som gynnade alla

Till Vancouver Canucks:
Jacob Markström, G, och Shawn Matthias, FW

Till Florida Panthers:
Roberto Luongo, G, och Steven Anthony, FW

När:
5 mars 2014

Roberto Luongo har hjälpt till att förvandla Florida Panthers till en titelutmanare. Hans blotta närvaro, både på isen och i omklädningsrummet, har gett klubben förhöjt självförtroende. Trejden blev bra även för Vancouver Canucks, eftersom Jacob Markström är på väg att bli klubbens förstamålvakt för en lång tid framöver.

 

7. Att byta till sig Stanley Cup

Till Anaheim Ducks:
Chris Pronger, D

Till Edmonton Oilers:
Joffrey Lupul, RW, Ladislav Smid, D, ett förstaval 2007 (senare trejdat till Phoenix), ett förstaval 2008 (Jordan Eberle, RW)) och ett andraval 2008 (senare trejdat till Islanders)

När:
3 juli 2006

Den här trejden hjälpte Anaheim Ducks att vinna Stanley Cup 2007. Chris Pronger gav Ducks ett skrämmande starkt försvar, och han var extremt tongivande under slutspelet den våren. När nyheten kom att Pronger ville bort från Edmonton, bara veckor efter att han hade hjälpt dem till Stanley Cup-finalen, utsågs Pronger och hans fru till samhällets främsta fiende i Albertastaden. Edmonton fick ett gott byte för Pronger, och förstavalet 2008 lades på Jordan Eberle, som är en stjärna för Oilers än idag.

 

6. Alla är glada!

Till Columbus Blue Jackets:
Seth Jones, D

Till Nashville Predators:
Ryan Johansen, C

När:
6 januari 2016

Den här trejden påminner mycket om den klassiska trejden från 1995, då St. Louis Blues bytte bort anfallaren Brendan Shanahan mot Hartford Whalers back Chris Pronger. Båda hamnade så småningom i Hall of Fame. Dealen genomfördes för att Whalers behövde en målskytt och Blues behövde en toppback. Känns det igen? Drygt 20 år senare var det Nashville Predators som desperat behövde en toppcenter och Columbus Blue Jackets som behövde en toppback. Än så länge är båda klubbarna väldigt nöjda med den här trejden.

 

5. Rånet i Washington

Till Washington Capitals:
Martin Erat, LW, och Michael Latta, RW

Till Nashville Predators
Filip Forsberg, LW

När:
3 april 2013

Den här trejden tar vi med för att det rör sig om en av de mest ensidiga affärerna under lönetakseran. Filip Forsberg har utvecklats till en NHL-stjärna i Nashville. Förra säsongen tangerade han klubbrekordet för flest mål på en säsong (33). Martin Erat var en stor besvikelse i Washington, där han bara gjorde två (!) mål på 66 matcher. Han har spelat i Europa sedan förra säsongen. Michael Latta gjorde tre säsonger i Capitals och tillhör nu Los Angeles Kings organisation.

 

4. Oljebytet

Till Edmonton Oilers:
Adam Larsson, D

Till New Jersey Devils:
Taylor Hall, LW

När:
29 juni 2016

Den omedelbara reaktionen från NHL:s experter var att Edmonton Oilers offrade en av ligans giftigaste målskyttar för att få en ung back med lägre status. Taylor Hall, 24, är redan en målskytt i elitklass, och 23-årige Adam Larssons värde är fortfarande högst teoretiskt. Svensken är helt klart en kvalitetsback, som kan spela i ett toppbackpar. Men är han en matchvinnare som Hall? Det är oklart. Anledningen till att Oilers ändå gjorde trejden var att de hade ett överskott på unga skyttar. De trodde att Larsson kunde hjälpa laget mer än vad Hall kunde, eftersom Larsson är back, högerskytt och ung. De hade andra spelare som kunde göra målen, men de saknade kvalitetsbackar. Tiden får utvisa om Oilers blev rånade i den här affären, eller om Larsson kan prestera tillräckligt bra så att Oilersfansen glömmer Hall.

 

3. Joe Thornton-affären

Till San Jose Sharks:
Joe Thornton, C

Till Boston Bruins:
Wayne Primeau, C, Marco Sturm, LW, och Brad Stuart, D

När:
1 december 2005

Den här trejden är den största i San Jose Sharks historia eftersom Joe Thornton har blivit en institution i klubben. Dagen då bytesaffären blev offentlig sa Sharks general manager Doug Wilson att ”spelare som Joe Thornton inte blir tillgängliga särskilt ofta”. Wilson kunde inte ha haft mer rätt. I slutet av den säsongen fick Thornton Hart Trophy som ligans MVP, och hans spel har hjälpt Sharks att tillhöra NHL-toppen eller skiktet strax därunder det senaste årtiondet. Idag, vid 37 års ålder, är Thornton fortfarande en av NHL:s bästa passningsspelare. Han är inte längre lagkapten för Sharks, men han är lagets affischnamn. Ingen av spelarna som Bruins fick i utbyte för Thornton blev särskilt långvariga i Boston. Men Bruins har ändå klarat sig bättre än Thorntons Sharks på ett sätt: de vann ju Stanley Cup 2011.

 

2. Faran i att ge upp på en supertalang

Till Dallas Stars:
Tyler Seguin, C, Rich Peverley, C, och Ryan Button, D

Till Boston Bruins:
Loui Eriksson, RW, Reilly Smith, RW, Joe Morrow, D, och Matt Fraser, LW

När:
7 juli 2013

Bostonfansen är fortfarande upprörda över den här trejden för Tyler Seguin har blivit en av NHL:s tio största stjärnor och Joe Morrow är allt som Bruins har kvar av den här affären. Bruins hade inte tillräckligt stort tålamod med Seguin. De blev oroliga för hans problem vid sidan av isen, och Dallas Stars gjorde rätt bedömning när de ansåg att allt som krävdes var tid och mognad. Idag är Seguin en firad stjärna och personlighet i Dallas. Loui Eriksson spelade bra för Bruins, men lämnade klubben som fri agent i somras. Reilly Smith sköt 33 mål för Bruins, innan han blev trejdad till Florida Panthers.

 

1. ”Sämsta trejden i Canadiens historia”

Till Nashville Predators:
P.K. Subban, D

Till Montreal Canadiens:
Shea Weber, D

När:
29 juni 2016

När Nashville Predators trejdade bort sin kapten Shea Weber till Montreal Canadiens mot backen P.K. Subban i juni var det som om en vätebomb briserade i NHL. Subban var på en middag i Frankrikes huvudstad Paris när han fick höra om trejden. Han minns det som en overklig upplevelse. NHL-historiker och experter rankade genast den här blockbustern som en av tidernas mest minnesvärda ”en-mot-en”-trejderna, och det är helt klart den största trejden under NHL:s lönetaksera. En del Montrealfans anser att det är den sämsta trejden i Canadiens 107-åriga historia. Den samstämmiga analysen löd att Predators kommer att vinna trejden på sikt eftersom Subban, 27, har flera år kvar av sin prime, medan 31-årige Weber snart kommer att hamna i karriärens utförsbacke. Dessutom sträcker sig Webers kontrakt ända fram till 2024, vilket innebär att Canadiens har en mastig lönetaksträff att absorbera under lång tid framöver. Kortsiktigt kan vi troligtvis konstatera att Subbans skridskoåkning och offensiva spel passar perfekt ihop med Nashvillecoachen Peter Laviolettes attackerande system och att Webers fysiska spel passar bättre ihop med Montrealcoachen Michel Therriens defensiva system. – När folk pratar om PK handlar det oftast om hans skridskoåkning, säger Laviolette. Han kan åka över hela isen med pucken. Han är alltid i rörelse.

 

Artikel hämtad från Pro Hockey nr 10 2016.

 

P.K. Subban. Bild: Getty Images

P.K. Subban. Bild: Getty Images

 

Annons
Annons

Pin It on Pinterest

Share This