Annons
Annons

Välkommen till Pro Hockeys Front Office! Här luftar våra skribenter sina åsikter om heta NHL-frågor. Den här gången skriver Linus Hugosson om statusen för sitt gamla favoritlag.

Det var Steve Yzerman som en gång i tiden väckte mitt intresse för ishockey i allmänhet och NHL i synnerhet. Under hela uppväxten följde jag världens bästa hockeyliga genom att läsa Pro Hockey, kolla upp nattens resultat på text-tv och dregla över de fåtal tv-bilder som dök upp på Sportnytt (det här var på stenåldern, kids).

Favoritlaget var Yzermans Detroit Red Wings, och jag grät glädjetårar när den 42-åriga förbannelsen bröts i och med Stanley Cup-segern sommaren 1997. Med åren har mitt supporterskap övergått i en professionell neutralitet, vilket är lite av en sorg för mig. Jag vill fortfarande känna med det rödvita Motorcity-laget, men mina närstående är samtidigt glada över att en viss mognad har medfört att jag inte längre låter mitt humör styras av huruvida Red Wings vann eller förlorade senaste matchen. Och tur är väl det, för nuförtiden är det mest sorgebud som möter Wingsfans.

”Detroit anno 2017 är inte ett starkt ishockeylag.”’
Linus Hugosson

Laget är långt ifrån den stormakt som alltid var att räkna med i slutspelet under 15 års tid (en smått otrolig epok). Nu består vardagen i en smärtsam kamp för att nå slutspelet och hålla den 25-åriga sviten vid liv. I år kommer kampen att misslyckas, tror många, och även hos mig börjar realiteten sjunka in. Detroit anno 2017 är inte ett starkt ishockeylag.

Dags att bli dåliga – för att bli bra

Som NHL-systemet fungerar behöver lag periodvis vara riktigt dåliga för att kunna bli riktigt bra. Sköter man sina kort rätt när man är nere i skiten kan man inom kort nå höga höjder igen. Som jag ser det behöver Detroits lagledning överge sin kontraproduktiva strategi som har målet att hålla playoffsviten vid liv och anamma en fullskalig generationsväxling. Det var troligen ett felaktigt beslut att värva Frans Nielsen i somras. Inte för att Nielsen är en dålig spelare, utan för att han är för bra för att tillåta Red Wings att sjunka tillräckligt lågt för att nå de tidiga draftvalen. 32-årige Nielsen fick ett sexårskontrakt som inom några år kommer att vara en tung börda för Wings. Sådana värvningar brukar kosta för mycket i det långa loppet. Sett ur ett längre perspektiv var det även tveksamt att göra sig av med Pavel Datsyuks kontrakt i somras. Det medförde att lagets förstaval föll från 16:e till 20:e plats, och därmed missade man toppbacktalangen Jakob Chychrun, som hade varit ett fint tillskott i lagets talangbank, som är tunn på backsidan. Det har varit imponerande att följa hur Detroit i många år har gjort en generationsväxling i farten, men jag tror inte att det är möjligt längre. Detroits lagledning har fel självbild, och jag skulle välkomna några trista år med bottenplaceringar för att istället bygga upp ett nytt storlag. Tänk vad erkänt skickliga scouter och draftare som Håkan Andersson och Ken Holland skulle kunna åstadkomma med en serie topp-fem-val i draften. Wings-fans – var inte rädda att välkomna mörkare tider.

 

Artikel hämtad från Pro Hockey nr 10 2016.

Annons
Annons

Pin It on Pinterest

Share This