Orkanvindarna blåser genom Carolina Hurricanes. Lagets framtid i NHL har ifrågasatts – samtidigt som det nuvarande lagbygget spås kunna forma ett vinnande lag igen. Men det kan bli en kamp mot klockan för att nå dit.
Av David Carlsson

Carolina Hurricanes firar 20 år i NHL i år. Mycket har hänt på vägen sedan omplaceringen 1997, då Whalers från Hartford i Connecticut flyttade till Raleigh i North Carolina och blev Hurricanes. Stanley Cup-segern säsongen 2005–06 är tveklöst den största triumfen. Men resten av klubbens tid i NHL har mest präglats av motgångar. Inte långt efter att Carolina vunnit Stanley Cup kom den tuffa baksmällan och verkligheten sprang ikapp dem. På 2010-talet har klubben inte nått slutspel en enda gång. I skrivande stund är deras sju säsonger långa slutspelstorka den näst längsta i NHL efter Edmonton Oilers, och tittar man bortom det sportsliga så tornar ännu mörkare orosmoln upp sig. I maj 2016 stämdes Carolina Hurricanes ägare, Peter Karmanos Jr., av sina tre vuxna söner på över 100 miljoner amerikanska dollar. Bakgrunden var att den djupt skuldsatte Karmanos hämtat pengar från sina söners sparfonder för att finansiera Hurricanes. Genast etablerades då rykten om att det kunde bli aktuellt med en ny omplacering, från Raleigh till Quebec City – eller någon annan stad som nämnts i kretsarna för att ta över en franchise i NHL. Turbulensen har inte undgått spelarna, men inte heller påverkat dem.

”Om samma sak hade hänt i ett kanadensiskt lag så skulle det vara skriverier om det hela tiden.”
Målvakten Eddie Läck om ägarens familjedispyt.

– Om samma sak hade hänt i ett kanadensiskt lag så skulle det vara skriverier om det hela tiden, men om jag ska vara ärlig hör vi inte så mycket om det, säger Eddie Läck, målvakt i Carolina, till Pro Hockey. – Jag tror att andra är mer nyfikna på det än vad man är här, som i Kanada där man kan skriva om Quebec. Men vi hör inget. Det är ungefär som med trejdrykten, man måste bara fortsätta spela och fokusera på sitt och se vad som händer.

Francis bakom bygget

Den inställningen tycks ge effekt. För samtidigt som det finns frågor om Karmanos och organisationens framtid, ser den sportsliga prognosen ljusare ut än på många år. Startskottet för det kan spåras tillbaka till 2014. Då klev Ron Francis, en hyllad ikon för sin trogna tjänst som spelare i både Hartford Whalers och Carolina Hurricanes, in som ny General Manager. Han var medveten om att det inte skulle bli raksträcka tillbaka till toppen. – Man inser att man måste handskas med en mängd olika saker. Tidigt i min manager-karriär var det Jim Rutherford (GM i Pittsburgh Penguins) som förmodligen uttryckte det bäst för mig. Han sa: ”Det finns alltid något, och du vet aldrig vad det kommer bli.” Det går hand i hand med det här jobbet. Man vet aldrig vad som väntar härnäst, säger Ron Francis. Francis har egentligen aldrig gjort anspråk på omedelbar framgång, och resultaten har därför låtit vänta på sig några säsonger efter hans intåg i Carolina. Det är först nu som det börjar spraka i alla leden av spelartruppen. Mycket av det kan förklaras med att finländarna Sebastian Aho och Teuvo Teräväinen kommit in för att avlasta och spetsa till, den offensiva uppsättningen. Bakåt har unga förmågor som Noah Hanifin och Brett Pesce visat att de redan är NHL-backar av synnerligen hög kvalitet, och med Justin Faulk bredvid dem finns än mer anledning att förvänta sig ett stort lyft för laget. Vidare har radarparet Jeff Skinner och Victor Rask nått en ny dimension av sitt spel. ­– Vi har ingen superstjärna på samma sätt som vissa andra lag har. Men jag tycker vi har många riktigt bra spelare istället för bara en, och fördelar uppgifterna väldigt bra mellan oss, säger Victor Rask till Pro Hockey. – Jeff Skinner till exempel har gjort några säsonger vid det här laget, det är han som är den största stjärnan i laget just nu och han spelar konstant riktigt bra. Det har han gjort sen dag ett här. Han är ung också, det tror man kanske inte eftersom han varit med så pass länge, svarar Rask på frågan om vilka spelare han tror kommer kliva fram för Hurricanes.

Skinner – en stöttepelare?

25-årige Skinner, född i hockeytokiga Toronto, fick sitt genombrott redan som 18-åring under sin första säsong i NHL. Efter att ha gjort över 30 mål säsongen 2010–11 blev han då den yngste spelaren sedan mitten av 1980-talet att tilldelas den individuella utmärkelsen Calder Memorial Trophy, priset för årets bästa rookie. Sex år senare väntar många fortfarande på att Skinner ska växa in i den stora kostym han sydde åt sig själv under sin rookiesäsong. På senare tid har han blivit flera storlekar större. Många tror därför att Skinner kommer att bli Carolinas nästa lagkapten efter att Eric Staal lämnade laget under säsongen 2015–16. Det märks också att Skinner förbereder sig för den uppgiften. – Han har jobbat extremt hårt, och säger ofta till de andra killarna när de inte gör saker på rätt sätt. Vi har känt att han växer in i ledarskapsrollen.

”Han är inte rädd att påpeka om en lagkamrat tar en genväg på träningen eller fuskar med något.”
GM Ron Francis hyllar Jeff Skinner.

Han är inte rädd att påpeka om en lagkamrat tar en genväg på träningen eller fuskar med något, säger Ron Francis om Jeff Skinner. Skinner själv menar att mycket av hans mognad handlat om att imitera de ledargestalter han bevittnat tidigare i Carolina. – När man omges av spelare varje dag så plockar man upp saker utan att märka det, så som träningsvanor och hur de beter sig. Eric (Staal) var ju tvungen att hantera en stor press i att vara vår bästa spelare och lagkapten samtidigt. Att titta på hur han hanterade den rollen och navigerade genom några av svårigheterna är något man uppskattar när man blir äldre, säger Jeff Skinner.

Dåligt publikstöd

Som Eddie Läck ser det står Carolina i början av vad som kan bli något stort. Kanske till och med lika stort som när laget fick lyfta Stanley Cup-pokalen – visserligen då med mer erfarna namn i laguppställningen: Rod Brind’Amour, Erik Cole och Cory Stillman för att nämna några. Och så Eric Staal förstås. Nu heter motsvarigheterna något annat, men potentialen är inte mycket sämre. – Det räcker med att kolla på vilka spelare vi har både framåt och bakåt. Många unga, bra killar på väg uppåt. Där har vi ett lag att räkna med. Framförallt känns det som att vi har en framtidstro allt vi gör. Visst, de senaste åren har vi inte haft så mycket folk på matcherna, men det börjar bli mer och mer. Folk runt omkring börjar vakna upp och de märker att vi har nånting bra på gång, säger Läck. Men den svenske målvakten skulle ljuga om han sa att det alltid har varit så. I samband med att framgångarna uteblivit de senaste åren, har den tämligen hockeymätta publiken visat allt skralare intresse. – Jag ska vara ärlig och säga att det inte alltid varit kul att spela hemma. När det bara är sju-åtta tusen på läktaren blir det ganska tråkigt. Men så fort det börjar gå bra kommer mer folk på matcherna, säger Läck. När man pratar om publikbrist i Raleigh ska man samtidigt komma ihåg att man pratar om en stad där ishockeyn väger lätt mot både amerikansk fotboll och basket. På bara 20 år har Hurricanes omöjligt kunnat förändra det, även om det bevisligen finns potential för en stöttande publik. Allra mest i ett Stanley Cup-slutspel. – När jag kom hit fick jag återberättat för mig hur det var för lite drygt tio år sen när man vann titeln, säger Victor Rask. Stämningen som var i arenan verkade vara på en annan nivå. Det lät som världens coolaste grej att vara med om, och jag tror verkligen att folket här vill uppleva det igen.

Destination: SLUTSPEL

Ett tydligt delmål för Carolina är att nå den där åtråvärda slutspelsplatsen som ett av ligans 16 bästa lag. Väl där kan vad som helst hända. Men viktigare är att det skulle fungera som en viktig erfarenhet inför framtiden. Det är inte nu som Carolina ska vara som bäst. Men när den tiden väl kommer finns det litet utrymme för snedsteg. – Även om vi inte nödvändigtvis är med och utmanar nu så vore det skönt att få in lite slutspelsrutin i laget. Sen när vi väl får till ett riktigt, riktigt bra lag så kan vi då ha hjälp av att ha den rutinen i ryggen. Då blir det också lättare att förbereda sig för att gå riktigt långt i slutspelet, säger Eddie Läck. Frågan är bara hur stort tålamod publiken har med fler missade slutspel. Och med tanke på den rättsliga härvan kring ägaren finns det knappast några garantier för att Carolina ska få bevara sin plats i NHL i 20 år till. En sak är dock säker: Det må komma att blåsa upp till orkan runt Carolina Hurricanes, men på isen har laget vinden i ryggen.

 

Artikel hämtad från Pro Hockey nr 2 2017.

 

Carolina Hurricanes. Bild: Getty Images

Jeff Skinner, lagets framtida kapten? Bild: Getty Images

Pin It on Pinterest

Share This