Välkommen till Pro Hockeys Front Office! Här luftar våra skribenter sina åsikter om heta NHL-frågor. Den här gången skriver Peter Sibner om Henrik Sedin och ännu en milstolpe för svensk hockey.

Det var en händelse som såg ut som en tanke. En lång passning från Alexander Edler till framrusande Daniel Sedin på högerkanten. Redan där steg jublet i den av förväntan sprängfyllda Rogers Arena. En kroppsfint och en liten flippmacka senare var Henrik Sedin helt fri med målvakten och det hela var klart.

Få filmregissörer hade kunnat arrangera det bättre. Att Henrik Sedin, en av svensk hockeys största spelare genom tiderna, skulle få göra sin 1000:e poäng på passning av tvillingbrorsan Daniel var väl inte särskilt osannolikt. De har spelat i samma kedja i 30 år och jag har inga siffror på hur ofta de spelat fram varandra, men det är ofta. Men att målet skulle ske på hemmaplan, vara så fantastiskt vackert, föregås av ett lysande uppspel av mångårige parhästen Alexander Edler och dessutom göras på ingen mindre än gode vännen Roberto Luongo var en väldigt tjusig bonus. Det har varit en del milstolpar i år. Jaromir Jagr gick ikapp och förbi Messier. Nicklas Bäckström fixade 500 assist. Och bara någon vecka tidigare hade ju även Alexander Ovechkin lyckats med bedriften att göra sin 1000:e poäng. Crosby stod näst på tur. 1000 poäng är en fantastisk milstolpe som kommer att bli mer och mer sällsynt i framtiden. Idag är det extremt få spelare som snittar en poäng per match och ännu färre som når drömgränsen 100 poäng på en säsong. Det görs färre mål än för trettio, tjugo och tio år sedan, risken för besvärliga skador är större, målskyttet sprids på fler enheter och de flesta spelare når sin prime tidigare i karriären. Att döma av de senaste årens trender tacklar även riktigt vassa offensiva spelare av i produktionen en bra bit innan 30-årsstrecket. NHL blir helt enkelt yngre och mer krävande och det talar för att betydligt färre spelare ur 90-talistgenerationen kommer att nå den här platån under sina karriärer. Henrik och Daniel Sedin var tidigt supertalanger, bärande spelare för Modo i Elitserien redan som 17-åringar och landslagsmän redan vid 18. Men att de skulle få den fina NHL-karriär de haft var långt ifrån givet. De draftades mitt i vad som brukade kallas för ”The Dead Puck Era”, när NHL-klubbarna främst intresserade sig för kolossala backar och frustande tvåvägsforwards.

”1000 poäng är en fantastisk milstolpe som kommer att bli mer och mer sällsynt i framtiden.”
Peter Sibner

Två relativt kortvuxna och blyga tvillingar från Sverige var ingen given succé. Speciellt inte eftersom det skulle bli svårt att få dem till samma lag – något som var en förutsättning för att realisera deras fulla potential. I samband med Henrik Sedins bedrift sa Canucks dåvarande GM Brian Burke själv att han först inte var särskilt imponerad av tvillingarna, men att allt vände när han såg dem i VM 1999. Många timmars övertalning av svenske scouten Thomas Gradin senare var beslutet fattat. I en draftkull av sena 80:or och tidiga 81:or som ansågs vara oerhört svag gjorde Burke de trejder som var nödvändiga för att kunna plocka tvillingarna med andra och tredje valet. De tog några år på sig att blomma ut till fullo. Egentligen var det först i det mer offensivt präglade NHL som blev verklighet efter lockouten 2005 som de blev regelrätta stjärnor. Under några år fick de tåla att bli kallade för ”Sedin Sisters” av mindre begåvade experter och tyckare i Nordamerika. Men de fick tyst på kritikerna. De har OS-guld och VM-guld och varsin Art Ross Trophy och är hyllade i hemstaden Vancouver för sitt arbete med välgörenhet och den lokala ungdomsishockeyn. Henrik Sedin har redan en Hart Trophy som NHL:s mest värdefulla spelare, och nu blev han den 85:e spelaren genom tiderna och blott den fjärde svensken att nå 1000 poäng i NHL. Brodern Daniel står näst på tur och lär vara där inom kort. Så vad händer nu? Vancouver har gått bättre än väntat i år och kan kanske trolla sig till slutspel, men lär knappast ha något med några pokaler att göra till våren. Med kontrakt som sträcker sig över nästa säsong är jag nyfiken på hur tvillingarna resonerar. Blir de kvar i Vancouver karriären ut, eller tar de en sista chans att vinna Stanley Cup någon annanstans?

 

Om krönikören

Peter Sibner är ny chefredaktör för Pro Hockey, har skrivit om hockey i många år på Hockeysverige.se och jobbar även med Eliteprospects.com. Kan dessutom stoltsera med en inte jättespektakulär hockeykarriär i Rydaholms SK, Lönashults IF och Hanson Brothers Stockholm HC.

 

Artikel hämtad från Pro Hockey nr 2 2017.

Pin It on Pinterest

Share This